För 100 år sedan i år sattes den första neonskylten upp. Det var en frisör i Paris som tog det första steget. Skylten såldes av Georges Claude, en fransk ingenjör och uppfinnare som ofta brukar kallas upphovsmannen av neonskylten. Men neonröret skapades egentligen 1893 av en serbisk uppfinnare vid namn Nikola Tesla. Han hade i sin tur vidareutvecklat idén från Heinrich Geissler, en tysk fysiker och glasblåsare, som fått ädelgas att lysa i glasrör med hjälp av elektricitet år 1857. Tesla fick emellertid aldrig något gehör för sin uppfinning, utan det var först när George Claude visade upp neonskylten på en mässa i Paris år 1910 som allmänheten fick upp ögonen för neonet. Och än mer så när den två år senare presenterades i skyltform. I folkmun döptes de lysande rören till ”flytande eld”, och strax tog försäljningen fart i först Europa och drygt 10 år senare också i USA. I Sverige fick vi upp de första neonskyltarna 1924 då DN var först, på Stureplan i Stockholm. Även NK skyltade med neon det året, till sin julskyltning.

Alla neonskyltar är trots det lite missvisande namnet inte upplysta med neon. Andra ädelgaser används också, och vanligast är Argon. Neon lyser med ett rött sken när ström tillförs, och Argon med ett blått sken. De olika färgnyanserna i neonrör får man främst genom olika färgpulver som läggs på glaset.

Neon har på sistone fått lite dåligt rykte, främst på grund av att kvicksilver tillsätts i rören. Kvicksilver används för att ta bort föroreningar och öka gasens livslängd, dock endast till rör som belyses med argongas. Till neonrör som faktiskt är belysta med neon tillsätts inget kvicksilver.

 

Nedan ser ni två välkända neonskyltar i Stockholm. Tulo-skylten från 1955 renoverades av Focus 1996, och röstades 2011 fram som Stockholms snyggaste neonskylt. Norstedts, som är en kopia av originalskylten från 1943, sattes upp 2006 och vann Stockholms Stads Skyltpris samma år.

neonschema